och jag tycker om,
att hoppet ändå finns kvar lite grann
för
kalla fingrar mot mjuk kind, hud

men det enda jag vet är att
andetagen går lättare att ta sig igenom
om jag kan dra dem
i samma stråk till musik,
det dränker tårarna
alldeles perfekt -
i halsen
där det sitter så många lögner
ibland
är det enda jag andas för
och så orden, de stunder då man kan
låtsas att man är
en poet eller något som verkar vara lite vackert trasigt










jag hoppas att du tycker att jag är vacker










(jag är ganska hel ändå)
men väldigt bra på låtsas,
och drömmarna är väl bara en del av mig
precis som alla felen som,
jag tycker så mycket om att stryka under
med understykningspenna, klara färger
skarp kontrast till
allt annat

tempraturen är 37.1
i blodomloppet
något konstigt är det,
jag har feber i nacken
överallt
ingen älskling
att luta mig mot

det är nog försent
för alla vet ju att jag alltid varit kall
och frusen,
nu har jag börjat förnimma lite av det där
om varma armar lagda runt en annan
värme, kallas det
kan du inte komma
och värma mig igen?

stryka över alla felen,
med tipex, gör mig vit igen, vitaste tipex,
allt sådant
gör mig lite ljus igen

för jag längtar efter dig

få mig att tro att normaltempraturen -0.0
är det mest underbara i världen

åh, snälla, kom
säg att
du kommer
till en trasig balkong
med blomlådor
i natt

för jag väntar fortfarande på dig