jag önskar att jag kunde skriva dig en sång
medan allt finns kvar
medan du inte är på väg
bort från mig

jag satt i en kyrka
fylld till bredden
människors lätt rodnande kinder
av frosten utanför
kanske bar vi alla på en hemlighet
en önskan om att få
vara begripliga
en önskan om att få
känna oss fullständiga
sorlet som steg upp mot taket
lät som hemligheter
på väg upp mot himlens kupol
för att fångas in
och präntas in såsom stjärnorna på himlen

varje stjärna bär på en människas önskan
universum sträcker ut sig i evighet

jag önskar att vi hade så mycket tid på oss