- Rädd?
- Rädd, rädd, rädd.
- Rädd för vad?
- Tomhet, tystnad, intet.
- Varför intet? Vad kan finnas där?
- Allt. Vad som helst. Något obestämt.
- Är det skrämmande?
- Ja. Ja, det är skrämmande. Jag är rädd.

- Var befinner du dig?
- På golvet.
- Vilket golv?
- Jag vet inte. Mitt eget, någons. Alla golv är likadana. Horisontella.
- Varför sitter du på golvet?
- Ligger.
- Förlåt?
- Jag sitter inte, jag ligger.
- På golvet?
- Ja.
- Varför ligger du på golvet?
- Jag är rädd.
- Men varför på golvet?
- För att inte falla.
- Men om någon trampar på dig då?
- Det finns ingen här.
- Ingen?
- Kanske någon. Ingen som kan trampa.
- Kan du trampa?
- Jag ligger ner.
- Ja, men annars?
- Jag har fötter.
- Så?
- Så jag kan trampa.

- Är du fortfarande rädd?
- Lite. När jag tänker på det.
- På vad?
- Intet. Att falla.
- Tänker du ofta på det?
- Hela tiden.
- Så du är alltid rädd?
- Ja.

- Är det nära?
- Rädslan är nära.
- Men intet?
- Nej. Inte så länge jag finns.
- Varför är du då orolig?
- Rädd. Inte orolig.
- Är det inte samma sak?
- Oron hör till framtiden, rädslan till nuet. Jag är rädd därför att jag inte alltid finns.
- Vad menar du?
- Att jag inte alltid finns.
- När finns du inte?
- När jag faller.
- Vem är det då som faller?
- Någon annan. Inte jag.
- Vart tar då du vägen?
- Till intet.
- Och hur når jag dig där?
- Det gör du inte.
- Är det därför du är rädd?
- Mm.
- Men nu är jag här?
- Mm.
- Och du är ändå rädd?
- Rädd, rädd, rädd.