När jag tänker på henne flammar hennes leende som ett fält av blommor av bomull... Hennes hem är ett snäckskal utmed kusten av mitt hjärta..
Fjärilars historier är skrivna på deras vingar med gröna,blå och gula färger och min älskling är en fjäril som är graverad med poesi från sitt huvud till sin tå Jag en person som är försiktig och räknar tusen gånger innan jag handhar med fjärils vingar så att inte månens damm täcker mina fingrar
När jag såg hennes bild för första gången föreställde jag mig att hon var född ur en bok och jag trodde inte mina ögon För man kan se kvinnor på guld marknad i modehusen eller i en necessär men det är sällan de reser sig ur böckers skogar
ja..hon är härlig som en bok stjärnbeströdd och hon är beströdd med blommor, bokstäver som en vägg av en romersk kyrka fullsatt med gåvor av ord i ett fält av vete..
Hon sminkar sig med tryckeriets bläck med sorgen av mitt hjärta och med sin egen sorg
Det är svårt att närma sig henne för hon är en måne av poesi och min mamma avrådde mig att läsa under månsken just för att inte drunkna i bläckhornet som är fullt av mjölk ,passion och som är vävd av strängar av silver
Att närma sig från henne är mycket svårt Det är som att närma sig en duva som är ritad på kyrkans tak närma sig ett kärleksförordnande som att närma sig havets sjöjungfrur Oskulden Maria eller att närma sig från doften av Gud..
Oh..my God Hur kan en kvinna vara så knådad med poesi Hur kan en kvinna plantera sig i poesin precis som de långa örhängena som planteras i öronen på de vackra spanjorskorna
Hur kan blodet av en poem som blandar sig i blodet av en kvinna Hur kan en kvinna går ur sin bok för att mottaga min kärlek och tala till mig och sedan gå och lägger sig för att somna i ögonlocket av bokstäver
Hur kan rösten, bilden ,orden motsvara detta ljusa året ljusets existens Man hittar inga defekter mellan rösten och läppar mellan pappret och fingrar mellan svanen och sjön
Hon är härlig klar som snö het som sommar sol ambitiöst som havets våg och hon är tvättad med sångens smärta hon är lik havet bor med det exploderar med det..
Hon är ett moln ett kärleks brev från annat planet Hon är min kärleks ambassadör till stjärnorna Ambassadören för de som söker efter förälskelse och poesi
När hon skriver ...berg...floder..himlen,havet,vinden.. målar hon sina uttryck och genom henne blomstrar jag Hon lärde mig alla ord och jag bröt upp dem för att göra ett enda ord: kärlek ..
Hon är viktigare än alla kärleks ord som skrivits hon är blandning mellan doft och luft Violen i hennes ögon är naturlig tålig och är varken sovande eller vaken
Hennes blodcirkulation är bunden med blodcirkulation av andra organismer som soluppgång ,solnedgång och månsken Hennes nervsystem är bunden med vinrankan.. duvor och jasimträd Hennes hem är ett snäckskal utmed kusten av mitt hjärta..
Fri vers
av
issac.a.m
Läst 1491 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2008-03-21 22:07
|
Nästa text
Föregående issac.a.m |