Så vacker är den snö
på stadens alla tak
att jag ej mer vill dö,
ej längre bli ett vrak.

Så länge som mig benen bär,
vandrar jag på livets stig.
Vid alla gudars namn, jag svär:
Stupa skall jag blott i krig.

Jag har ett liv, ett liv jag har,
det skall jag vårda ömt.
Tids nog så kommer andra dar
när jorden mig har gömt.

Mitt liv har fyllts av sång och skratt,
det kan jag ej förneka.
Riklig är min minnesskatt.
Låt mörkret så förblekna!