På en öde strand

i ett främmande land

var det jag såg dig först

du var den första kvinnan

som släckte min törst

när jag såg dig

var jag som i dvala

då kunde jag knappt tala

jag fick en känsla

att jag var fri

som en svala

nej beskriva dig

kommer jag aldrig

kunna göra

och din röst

får jag aldrig mer höra

du var

som en behaglig sommarvind

men plötsligt minns jag

det mystiska tecknet

på din ena kind

ett märke så svart

att jag funderade på

om du inte

hos djävulen vart