Solen sjunker blödande
speglar sig i kullarnas högsta toppar
En stare skriker ut sitt entoniga
varningsrop i rododendronlunden

På avstånd hörs stadens brus
En annan stad i en annan tid

Befinner mig mellan tid och rum
Ingen, jag säger ingen
kan nå mig här

Vinden tvingar mig framåt
Tvekar och lyssnar till staren
som inte längre varnar
den uppmanar till det enda
att fortsätta framåt
att ta steget i det okända
i tiden och rummet