jag sitter på min matta
som aldrig blir riktigt vit igen
och jag har benen
i kors

jag stirrar på de mikroskopiska kornen
som virvlar i luften
och tänker att
jag skulle vilja vara
så liten
så också jag
kan virvla i luften

jag pillar navelludd;
fascineras av att min navel
går inåt
medan
andras
går utåt

jag sjunger på en låt
som jag inte vet namnet på
och jag
kan inte ens
orden

jag suckar djupt,
sträcker på benen

armarna över huvudet:






älskling,jag har så tråkigt utan dig.