Han går där så fräckt genom vår vardag.
Med av oss givet socialbidrag,
plankandes genom sin ekonomibefriade tillvaro.

Tänk om jag bara hade kunnat få vara Honom.
Om jag också kunde ha arbetat hela livet på
något meningslöst arbete, känt det enorma ansvaret,
den totala lojaliteten till staten.
För att plötsligt en dag knäcka min rygg...eller arm...
eller axel. Sjukskrivning, skuldkänslor, skamkänslor.
Men av åren sparat, alltid sparat

i vårt gemensamma sparkuvert
för ofrivilliga, oförutsedda händelser - den heliga skatten
betalad i allt han gjort, i allt slit och ickenjuteri

Nedböjt lommandes till Fru försäkringskassan - ifrågasatt,
förhörd, och friskförklarad.
Nedböjt lommandes till Fru arbetsförmedlingen - konstaterande sjukförklarad.
Nedböjt lommandes till Fru socialtjänst - ifrågasatt, förhörd och given
en existensminimum han själv lagt undan till, inte velat använda sig av
men nödgats efter nedbrytningen av år av sliteri

som alla skiter i

Hon går där så fräckt genom vår vardag.
Lurar oss att hennes barn är sjukt - snor försäkringskassepengar.
Lurar oss att hon är sjuk - snor försäkringskassepengar.

Tänk om jag bara hade kunnat få vara Henne.
Om jag också kunde få slita ut mig på ett heltidsarbete, som verkligen
innebär heltid - hela tiden. Låst i en livegen vardag med för liten lön för att vara kvinna, för liten lön för att vara människa, för hög hyra, för dyr mat och för få kronor till en för liten fritid. För att plötsligt en dag inte ha tid och utrymme för sjuka barn eller för egen sjukdom. Tänk om jag också kunde få inte komma här och komma, vara tacksam. Och av åren sparat, alltid sparat

i vårt gemensamma sparkuvert
för ofrivilliga, oförutsedda händelser - den heliga skatten
betald i allt hon gjort, i allt slit och ickenjuteri

Skamsen lommandes till dagis - hämtar barn som sedan länge varit för sjuka men fått vara kvar trots feber, hosta, snor för att dagispersonalen vet att föräldrar måste, måste jobba.
Skamsen lommandes till jobbet - trots feber, hosta, snor och inre pskykisk balansgång på väg till nedbrytande utbrändhet som antagligen inte alls skulle klassas som arbetsrelaterat.
Slutligen given en liten försäkringskassepeng för färre dagar än man enligt himlen skulle varit berättigad till. Kontrollerad och i smyg förföljd av försäkringskassespioner, som efter kontroll hon själv aldrig kan ana godkänner att hon har rätt till de utbetalade kronorna hon själv lagt undan till, in i det sista inte velat använda sig av men nödgas efter nedbrytningen av tillvararon med heltidssliteri

som alla skiter i.

De fräcka i vår vardag.