Det var länge sedan
jag reste in till staden
och lät mig nyvaket ryckas med
av den hackiga melodin
från banan i tunneln

Det var länge sedan
jag reste in till staden
och lät mig omfamnas
av en kompakt kropp av
kroppar som tätt, tätt
intill alla andra på allvar
låtsas som att de är
ensamma, så inbitet
så att det nästan är komiskt

Det var länge sedan
jag reste in till staden
och lät min morgonirritation
smälta samman med alla andras
morgonirritation och på något
underligt vis känna samhörighet
i den ryckiga, ihoptryckta vardagstillvaron