Det river i mitt sinne
av barndoms vemodsminne.
Djupt i ett sargat hjärta.

Jag baddar sår med sockervadd
och smält choklad
och letar kärlek år för år i öde stad.
Bedövad utav smärta.

Ensamheten piskar mig vaken av ångest,
ångest mjukt inbäddad i lena, rena tabun.
Jag stryker min hand över små mjuka dun
av falska fraser, som lämnar mig varm
men i trasor, kvävd av plagiat.