Oskuldsfulla små ögon
-Glass. Vi vill köpa glass.

De är trötta. Också jag.
Men jag lurar mig själv som vanligt.
-Klart vi ska ha glass. Det blir mysigt.
Mysig söndag.

Jag promenerar. De springer, åt olika håll,
åt fel håll. Jag springer efter. Trött.
Vi backar. Hämtar cyklar. Trampar till
affären. Framme.

Inne i affären upptäcker jag att jag är lurad:
de två små har plötsligt förvandlats
till två dopade illrar.
De är överallt, kastar, tar, river, drar.
Jag jagar bakom. Drömmer om pinnar
fyllda av nikotin.

Till slut är vi úte ur affären. Pedalar fram i hast.
Flämt, jäkt, blod och svett och tårar.
Och jag är arg så blodet kokar när vi äntligen
är hemma. Ingen ska få äta någon glass, tänker
jag, men då har alla glassar redan hunnit tagit slut.
Och barnen sitter plötsligt lugna framför teven,
som om inget hade hänt. Och jag tänker att de
är faktiskt välidigt söta båda två, ändå.