Hjärtat styr känslorna och hjärnan styr rörelserna med mera,

det kan börja med en tår och sluta med flera.

Men vad är det som styr modet ? Modet att ställa en simpel liten fråga ?

Jag hittar inte mitt, det spelar ingen roll ifall jag gör ett snitt och letar efter svar,

det blir endåså ingenting kvar, ingenting att hämta kraft ifrån, ingenting.

Tänk att vara modigast i världen ! Tänk att våga fråga, tänk att våga ta för
sig, tänk.

Jag tänker för mycket, det är felet, tänk att få vara hjälten i spelet, han den
modige.

Han som räddar folk från döden, han som räddar prinsessan, han som gör
världen till ett

bättre ställe, eller finns han ens ? Tänk att kunna vara rak på sak, säga det

man vill säga och inte hålla ett skit inom sig. Fan, tänk att vara en sten, en fin

liten jävla sten,

som bara ligger ner och sammlar damm, sammlar på sig damm, men inga

mörka hemligheter,

inga känslor, inte plockar på sig annat än damm, kyla, värme och annat

småkrafs.

Inte för att jag är buddhist men fan va härligt det borde vara att nå Nirvana,

fri från allt, fri från denna *dikt*.