Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag förstår inte varför vissa faller ner i ett begägar, så svart, att det dödar...Snälla kom tillbaka rill mig. Du är min idol!


Farbror




Jag har redan börjat sörja dig.
Mina minnen av dig lockar skratt.
Du glider sakta ifrån mig,
och något stjäl din törstiga natt.

På din motorcykel var du min kung.
Jag var fyra år när jag fick styra.
Det svider så att du så ung,
och slav under vinets hyra.

Vi åkte till stranden och badade.
Jag kunde simma och du var stolt.
Ingen visste men jag anade,
att något var fel, men det var dolt.

Jag gråter medan jag skriver,
för du är näst på tur att gå.
Mitt hjärta plågas och river.
Hur fan kan det få vara så?

Jag älskar dig och bevarar våra minnen.
De kan ingen flaska förvara.
Helvete! det påverkar alla sinnen.
Om du kunde vänta lite bara..

Jag skulle kunna ge dig,
vad som behövs bara du sa vad.
Men jag vet att du älskar mig,
och vi ses i himmelens stad.




Fri vers av Michaela Förne
Läst 648 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-04-06 15:35



Bookmark and Share


    Issand. VIP
gillar inte rim så mycket, men tycker om den här.. sorglig,, ja precis du fick fram känslan :)
2008-11-06

  RutigKjol
Helt underbar, stark och sorglig men hoppingivande på samma gång. Sista raderna förgyller hela texten. Applåd!
2008-07-30

  Spider
Tungt bra! jag gillade den skarpt...
2008-04-06
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Förne
Michaela Förne