Jag vaknade i den disiga morgonen
och upptäckte hur jag förändrats
från en vän till mig själv
och människorna runtomkring mig
till ett stridslyster rovdjur,
som höll kärleken
och gamla vänner på avstånd.
Det fanns inget i mig själv som jag kände igen
och det jag såg skrämde mig till att gömma min själ i den mörka natten.
Så en dag kom det oundvikliga beslutet om hur jag skulle komma tillbaka
och bli vän med min själ igen.
Det fanns inget annat att göra än att lyfta svärdet
hugga av alla band från det förflutna.
Släppa taget om minnena,
som svärtade mina sinnen
och gråtandes vandra ut i regnet.
Låta det spola bort det onda,
känna de svala vindarna svalka mina sår
sedan resa mig upp och låta solen torka både kropp och själ.
Åter igen kunde jag känna det mjuka gräset under mina bara fötter och jag hörde blommorna viska:
Välkommen tillbaka Människa