Du fann mig i ett ögonblick
då jag var beredd
att kasta mig ut
i det eviga mörkret

Varsamt tog du min arm
o ledde mig till din
livgivande lägereld
och bjöd mig att sitta ned

Mina kropp och själ
blödde ur de djupaste sår
men du tvättade dom varsamt
och såg till att jag läkte

Du lät mig sitta tyst
i timme efter timme
stirrandes ut i intet
utan att störa

och lät mig gråta
bort mina sorger
i stillhet
men ändå i närhet

Du såg till att jag var varm
och kunde känna mig trygg
när stormarna kom
och slet i min själ

Jag är dig evigt
tacksam min vän
och för alltid
skyldig dig ett liv

och jag hoppas att
jag en dag kan återgälda
dig för att du räddade
min sargade själ