När sommaren kommer

frågar jag varje stjärna, varje måne om dina ögon

om min förälskelse för dig är

bunden med årstiden..

Utsikten av sommaren provocerar mig

ditt härliga ansikte,dina blå läppar

och ditt öronhänge av silver provocerar mig

morgontidningen provocerar mig

för den är lik en kvinna som pratar så mycket

doften av kaffet som brygddes ovanför

torkade papper

provecerar mig

Så vad bör jag göra?

mellan tändningen av blixten i min fingrar

och mellan predikan av av den förväntade kristus?

I början av sommaren

får jag av en konstig känsla

en känsla av trygghet och rädsla

rädsla för att du kommer så nära

rädd att du går bort

då undrar jag

Är det sommaren som skriver till mig?

Du är en sällsynt galen het sommar

hoppas att jag vet

förhållandet mellan galenskap och sommaren

Du kvinna

som passerar som häpnad i människans land

bärande en dikt i i ena handen

och en måne i den andra

Du kvinnan som jag älskar

som exploderar i poesi

ifall du beträder några stenar

kvinnan som skriver

sorgens träd

Vad härligt är exilen,när vi är tillsammans

Åh...Älskling

som summerar

min och trädens historia