Mörker.

Det kanske inte är så dumt ändå.

Ingenting ändras ju riktigt.

Man blir ju aldrig riktigt ensam heller,

För i sitt sinne så har man ju alltid någon.

Annars omsluter ju mörkret en med

tillåtelse att tänka och vara som man vill.

Men att leva i ständigt mörker skulle jag inte klara.

Då skulle jag nog bli för deprimerad.