Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Anorexia ur en annorlunda synvinkel


Ana\'s dagbok

05.00

Jag tvingar flickan jag lever hos att ställa väckarklockan extra tidigt för att hinna ut och springa varje morgon. Annars kommer hon att bli fet. Hon lyssnar till allt jag säger henne. Jag berättar för henne att 40 kilo är alldeles för mycket för en flicka som hon.

05.50

Det är bäst att ta ett extra varv i slingan. Jag förklarar för henne att hon måste hålla fast vid mig för att bli vacker.

06.35

Jag tvingar in henne i badrummet, till duschen. Hennes kläder faller lätt av hennes kropp. Jag nyper tag i hennes fläsk runt midjan. \"Oj oj oj... nu får vi faktiskt ta och skärpa oss va?\" Hon ser då hur fet hon är. \"Det blir extra kallt vatten i duschen för dig unga dam\", sa jag till henne med uppfodrande röst.

06.40

Jag tar tag i hennes arm och drar henne in i duschen. Hon stretar inte emot längre, för hon börjar bli van. Jag slår på vattnet på det kallaste. Hon ryser. \"Det här är för chokladbiten som du inte klarade av att stå emot igår.\" sa jag klagande.
\"ffförlåt mmmig... jag ska ssskärppa mmig... idag llovar jag atttt inttte ättta.. fffförlåt... lllova atttt inte lllämna mmig...\" svarade hon.
\"Jag lovar. Så! Nu måste du skrubbas ren.\" Jag tar tag i den vassa borsten och skrubbar hela hennes kropp. Hon kvider av kylan från vattnet, men jag berättar för henne att hon kommer gå ner fortare i vikt om hon bara förbränner kalorier på alla sätt.

07.00

Hon har duschat färdigt och jag tar med henne ut i köket. Jag tillåter henne att dricka ett glas vatten. Sedan tvingar jag henne till vågen inne i badrummet. Jag lyfter upp hennes ben, hon vågar inte lyfta upp dom själv. Tänk vilken fegis hon är. Tur att jag finns där och kan hjälpa henne. Den stannar på 38,9. \"Skandal!\" ropar jag högt. Flickan bara tittar på mig. Hon frågar om jag någonsin kommer att bli nöjd. Jag svarar inte. Jag bara tänker: \"Jag är nöjd när flickan gör som jag säger.\"

08.00

Jag säger åt henne vad hon skall ha för kläder på sig. Jag pekar på en pösig tröja och ett par för stora jeans. \"Tänk på att ingen på skolan skall få se din äckliga kropp!\"
\"Ja, Ana..\" svarar hon och tar lydigt på sig kläderna.

09.00

Vi sitter där i skolan, flickan och jag. Jag tvingar henne att sakta spänna sina muskler för att förbränna bort fettet från sin kropp. Hon gör som jag säger. Plötsligt säger läraren hennes namn och säger att hon skall komma fram och göra sin redovisning. Hon reser sig snabbt upp, men orken tar slut och hon svimmar. \"Vad har jag gjort för fel?\" frågar jag mig själv. \"Har jag inte lärt henne att hon skall resa sig sakta?\" Jag suckar. Hennes klass daltar med henne. Jag ser att läraren tar upp en telefon ur fickan. Han ringer till skolsköterskan - igen.
När skolsköterskan kommer har flickan kvicknat till. De pratar i enrum en stund, men jag finns såklart där för att berätta för flickan vad hon skall svara på skolsköterskans frågor.
\"Det är lite stressigt i skolan, så jag har lite svårt att sova på nätterna, det är därför jag svimmade nu. Ja, jag har ätit frukost. Ja, jag åt faktiskt lunchen på skolan igår. Den var jättegod. Idag? Ja, det är klart att jag ska äta. Jag har skärpt till mig. Jag är inte sjuk. Jag mådde bara illa då jag åt. Men nu mår jag mycket bättre. Om jag har vägt mig? Nej, du sa ju att jag skulle sluta upp med det. Så det har jag gjort. Ja, jag hör av mig om jag vill prata. Ja, jag ska berätta för mamma vad som hände i skolan idag. Tack för hjälpen. Ja! Jag är säker på att jag mår bra. Tack och hejdå.\"
När skolsköterskan lämnade rummet tittade flickan på mig och sa: \"Vad håller jag på med? Varför lyssnar jag på dig hela tiden för? Du tar död på mig! Varför hatar jag dig? Varför älskar jag dig?\"
Jag svarade bara: \"För att du behöver mig.\"

14.00

\"säg nu åt din mamma att du åker hem till Lina och äter middag.\" förmanade jag flickan. \"Du vet att du måste skärpa dig. Bara några kilo till så blir du smal. Jag lovar.\" Jag nöp till i hennes arm, fläsket dallrade. \"Det är nästan så att man spyr.\"
\"Jag ringer till mamma. Tack för idén Ana, du är bäst!\"

15.00

Träningskläderna ligger i väskan. Jag ber henne att klä på sig dom och följa med ut och springa. \"Jag orkar inte...\" svarade hon.
\"Skärp dig! Du vet väl att F.E.T.M.A är den stora, nya folksjukdomen? Du vill väl inte ha det så?\"
\"Nej.. det vill jag ju inte förstås...\" gav hon till svar.

16.40

När vi kommer hem från springturen drar jag med mig flickan in på badrummet och samma procedur påbörjas som på morgonen. \"Kom ihåg att du måste göra som jag säger! Har du skött dig idag får vi veta det. Vi frågar den Allsmäktige Vågen.\"
Efter duschen hjälper jag henner upp på vågen för hon är för lat för att själv stiga upp på den. Hon vill inte titta. Jag sa till henne: \"Flicka lilla, du har gjort det här bra. Våga titta. Men visst ska vi klara det hela vägen - du och jag?\"
37,7

17.15

\"Gumman! Det är mat!\" mamma ropar från köket. Flickan orkar inte svara själv, så jag svarar åt henne istället. \"Jag åt hos Lina!\"

18.00

Jag hjälper flickan med hennes fyspass inne på rummet. Jag rör henne inte. Men jag berättar vad hon måste förbättra. Hon är tjock. Det måste hon inse. Hon måste träna hårdare och äta mindre. \"Kom igen tjockis! Du vet att jag tvingar dig till det här för att jag älskar dig. Jag vill att du ska bli vacker!\"

19.05

Flickan och jag sätter oss och ska göra läxorna. Flickan orkar knappt hålla i pennan. Det märks att det är kväll, hon är så lat på kvällen, den flickan.

21.00

\"Imorgon får du ta och skärpa dig! Jag hjälper dig. Du vet att jag älskar dig gumman. Jag vill att du ska bli vacker. Hör du det? Imorgon är en ny dag. Då ska vi klara det ännu bättre.\" säger jag och ställer väckarklockan på 05.00 nästa morgon.
\"Jag orkar inte längre\" säger hon.
\"Det gör du visst det.\"
\"Du är min enda trygghet Ana... lämna mig inte. Samtidigt klarar jag inte av att leva upp till dina krav, snälla.. lämna mig ifred...\"
\"Flicka lilla. Du vet inte vad du vill. Jag kan hjälpa dig med att bli vacker. Det vill du va?\" Flickan nickar tyst. \"Dåså, då ska vi klara det tillsammans. Jag hjälper dig vad du skall säga om någon frågar någonting. Jag älskar dig.\"
\"Jag älskar dig med Ana... tror jag...\"
\"Sov nu. Det är en lång dag imorgon med.\"

05.00 *piiip* väckarklockan ringer...




Prosa (Novell) av Lenore
Läst 1090 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-06-16 23:56



Bookmark and Share


    eventualiteter
det är hemskt.
och du.
du är hemskt bra.
<3
2007-09-22

    Noyle
Det var verkligen anorexia ur en spännande synvinkel. Så hemsk och så bra. Underbar!
2007-03-05

  Svartvit dröm
*ryser*
2006-06-09

    kyara
fyfan va bra den är!!du har verkligen lyckats beskriva situationen...intressant perspektiv, annorlunda dikt, inte det vanliga liksom.riktigt bra skrivet måste jag säga!;) jag tycker så himla mycket om den!...fastän den är hemsk...men så är det...kram
2006-04-23

  Spoon-Janne
Berörande! Vräk din onda tankekompis och finn en ny – god vän.

Kämpa på och lycka till!
2005-06-17

  Myself
oj oj,ett helvete på jorden.hoppas att det finns en ljusglimt någonstans.
2005-06-16
  > Nästa text
< Föregående

Lenore