Tänk om man kunde vandra
Planlöst
Lyckligt stå stilla om man ville
Fånga dagen i andetagen
Dricka den som hallonsoda
Fylla sig hel
Tänk om man kunde sluta kravla på fönsterbläcket, sluta längta
Hela vägen in
Sluta kravla efter kärleken
och havsutsikten som Sneglar på en ur
Ögonvrån
Om man kunde sluta närvara famlande och med det euforiska skvallret i mungipan vara
Frånvararande
Om man kunde vindsvirvla i nuet
Utan att stava till ångest
Utan att känslorna bränner under ögonlocken och solen spricker inombords
I det plötsliga språnget