Det finns folk som är rädda för vatten
För det kalla bitande isande mörka
För att sjunka omslutas nedkylas drunkna

Kanske jordklotet kastar sig framför ett tåg en dag
Kanske hoppar från eiffeltornet
Och ändå finns det folk som står alldeles för stilla

För det finns folk som är rädda för vatten
För det kalla bitande isande mörka
För att sjunka omslutas nedkylas drunkna
De som aktar sig för de största vågorna istället för att kullerbyttstrotsa dem
Som undviker de stridaste strömmarna istället för att
självsäker simma genom dem
Det finns folk som aldrig går längre än de bottnar
Inte ens när klockorna skriker och flåsar i deras nackar och ryggtavlor
Inte ens när när de står liksom på kanten
Med världen framför sig
En sista gång