Han gled vigt över handbroms och växelspak och hasade ner i sätet bredvid. Jag slängde en blick åt honom och han mötte den skälmskt och vågat med benen utsträckta över instrumentbrädan. Ett band trycktes i radiobandspelaren och en skälvande, målbrottslik kvinnoröst dövade tystnad och motorljud.

”Ya tak silno skuchal pa tibe.. Skazshi chto lyubish menya!”

Sashs röst förvrängdes till oigenkännlighet tillsammans med kvinnans medan jag sög på cigaretten. Ett moln av rök bildades i mitt skratt, varav hälften försvann genom det öppna fönstret. Solen stack i ögonen och vart man än såg var snön outhärdligt vit. Jag kisade ut över vägen medan Sash la sin hand mellan mina ben. Jag växlade, svängde höger och växlade igen.

”Du är en idiot.”




Han skrattade åt mina ord genom radions skrän och snodde åt sig det av cigaretten som fanns kvar från mina läppar. Girigt sög han på det som snarare var en fimp och kramade i mitt skrev. Han askade mellan knäna och vred sedan huvudet för att betrakta mitt oberörda ansikte.

”Jag älskar dig.”

Jag varken såg åt honom eller svarade.

”Skazshi chto lyubish menya!?”

Han sjöng med radion igen och jag slog bort hans hand. Med den handen plockade han då i stället nonchalant fimpen ur munnen, la armen om mitt säte och drog sig närmare. Rök och andedräkt stack i mina ögon tills en varm tunga gjorde min kalla hals våt av saliv. Överläppen drogs darrande upp i en min av äckel, medan han samtidigt återgav min kropp värme. Hans hand klämde sig obekvämt tillbaka mellan mina ben.

”Du är vidrig.”

”Du med.”


Sashs ansikte klövs i ett flin då jag grep tag om hans handled. Hans långa fingrar kröktes så att senorna spelade under min handflata. Hans pupiller expanderade och mina väjde.
Jag släppte honom och han drog sig tillbaka. Radion fortsatte att spela upp Sashs anskrämliga val av musik. Han sjöng inte längre med, men foten vickade förnöjt fram och tillbaka på instrumentbrädan. Jag växlade, svängde höger och växlade igen.