Tänk, så små vi är.
Du & jag.

När vi sitter här och dinglar med benen
från sängkanten.


Du pratar och jag lyssnar.
Men du förstår inte
att anledningen till min tystnad är inte av ointresse,


utan av avund.


För jag avundas ditt sätt att le,
ditt sätt att se.



Du ser så fin ut där du sitter brevid mig på min säng,
och dinglar med benen.


Du vet inte hur underbart vacker du är,
på insidan och utåt.



Du kan inte se det själv,
du gömmer dig själv i dåliga kommentarer,

från idioter som inte känner dig på det sättet som jag gör.

De som är dumma i huvudet och lurar i dig
en massa skit som inte är sant.



Blunda för allt vad de är,
och se på mig.

Som sitter här och sjunger en dålig Gyllene Tider låt för dig.


Du är den enda som jag kan vara mig själv med,
till 100 %.