Du skulle vilja fånga världen
med dina ord
skulle du få vem som helst

men inte mig

för vi vet både du och jag
att snart
handlar inte texterna
om oss,
de handlar
om allt det där som inte är oss..

sånt där som borde vara livet

dessvärre lider jag av en känsla
som säger något om
glömska
sådan som man drabbas av när livet
helt enkelt glöms bort att levas
för att man har funnit ett substitut
i någon annan

men hur fångar man bäst livet?
när substitutet har försvunnit
och man endast behärskar
ett språk som är opegripligt
kantigt och inte alls vackert..
eller ännu bättre,
hur fångar man världen?