vi går igenom en
sömnlös
tid
brusiga fotografier
där ingenting
går att urskilja
förutom
siluetten
av
det som varit

vi ser igenom
krossat glas
för
att försöka
släta till
kanterna
men framtiden blöder
ned
mot marken
när jag ser på dig

vi går igenom
tusen dörrar
som aldrig leder ut
ur dessa fängslande
mardrömmar
jag blir inte längre
lugn
när jag går brevid dig

vi ser igenom
timglas
som rinner
för oss
mot sitt slut
och jag tror
du ser det på mig
jag är så trött nu