Ängeln Rosalinda har tagit sitt namn för att hon älskar rosa blommor och lindblomsgröna blad. Hon är även väldigt förtjust i vitt, helst ska det vara skimrande sidenvitt eller pärlemovitt. Mest av allt tycker hon om sin sidenvita klänning med rosa blommor och lindblomsgröna blad. När hon bär den känner hon sig så lätt och glad, ja som änglar normalt gör.

Spöket Blackburn har fått sitt namn på grund av sin svarta särk. Egentligen är den inte riktigt svart längre. Efter att ha burit den under många, många år, han har nämligen inget ombyte, har den blivit lite fälld och gråsvart i färgen. Dessutom är har han alltför ofta varit oförsiktig och kommit nära elden och bränt den lite här och var.

Dessa båda är mina ständiga följeslagare. Går jag i gräset över en äng, kan jag, knappt märkbart men ändå, se deras spår jämte mig när gräset svagt viker sig. Oftast går de på varsin sida av mig, inte alltid riktigt överens. Ibland ser jag bara ett spår i gräset, då har antingen den ene hamnat på efterkälken eller också kan det faktiskt vara så  att de ibland bär varandra på sina axlar. Det är när de är riktigt goda vänner och hjälper och stöttar varandra.

Idag var en sådan dag, när de kom väl överens och jag tog dem båda med på grillparty på stranden. Även om de är olika som dag och natt, har de vissa gemensamma intressen och kan då umgås riktigt mänskligt med varandra.

Kvällssolen lyste varmt på oss, vi grillade, umgicks med våra andra gemensamma vänner och hade en väldigt fin kväll. Dock inte helt utan missöden. Rosalinda, som är väldigt mån om att äta nyttigt och dricka måttligt, åt sina grönsaker och sin frukt och bara smuttade på vinet som bjöds. Blackburn glufsade i sig sina grillbrända stek, smygdrack flera glas vin och mumsade i sig gräddbollar. Som vanligt blev han tramsig och flamsig, ja till och med så bångstyrig att han kom nära grillen och fick nya brännmärken på sin redan illa tilltygade särk. Att han aldrig kan lära sig!

Rosalinda avskyr när Blackburn beter sig på detta sätt och läxade upp honom. Då skämdes han. Han tycker inte om när Rosalinda är arg på honom, han känner sig så liten och obetydlig då, inte alls som ett betydelsefullt spöke. Eftersom Rosalinda egentligen är en glad ängel som ogillar förmaningar kan hon aldrig vara sur någon längre stund. Hon vet ju att Blackburn inte menar något illa. Han har bara lite svårt att tygla sig ibland.

Ikväll har de redan gått och lagt sig, trötta av all frisk luft, mat och vin, goda vänner igen. Jag ser att Rosalinda har lagt sin ena änglavinge ömt om Blackburn. Han har också lite försiktigt svept sin urblekta särk om Rosalindas kropp.