älskling,
för allt som är vårt,
sluta inte tro
att varje rosslande andetag faktiskt väger upp alla törntrådar runt ditt synfält
dina ögon har alltid varit så vackra, blåa, så låt dem inte sluta lysa nu

jag (FÖRLÅT FÖR ATT JAG INTE KAN GÖRA NÅGOT ETT JÄVLA DUGG BÄTTRE; FÖR ATT JAG INTE KAN LYSA UPP EN HIMMEL SOM KÄNNS SVART OCH HOPPLÖS; MEN JAG LOVAR; JAG SKA SKRIVA EN LÅT TILL DIG SOM SKA HANDLA OM HUR DET KÄNNS NÄR DET GÖR ONT OCH HELA KROPPEN SKÄLVER AV NÅGOT MAN FÖRSÖKT FÖRTRÄNGA; TRO MIG; JAG VET LITE OM SÅNT I ALLA FALL, JAG SKA SKRIVA OM EN HIMMEL SOM FÖLL NER OCH DÖDADE LITE/MYCKET AV HOPPET UNDER; MEN SOM ALDRIG NÅGONSIN KAN DÖDA VÄNSKAPEN ELLER KÄRLEKEN ELLER DET SOM DE MÄNNISKOR SÅ GÄRNA VILL TRO PÅ; MEN JAG VET INTE VAD DET KALLAS; MEN DET SKA BLI LÅTTITELN; NÄR JAG VÄL KOMMER PÅ DET)
du
jag
vill se något framsteg, jag vill tro på höjdhopp,
jag vill tro att allt blir bättre
om du dör
tar hela jävla mänskligheten
hela jävla tideräkningen
tillbaka till något
som kallas noll,

så
sluta
inte
räkna
ljuspunkterna
i
ditt
helvete

lådan
till
sorgen
öppnas
till
slut

så
att
annat
också
kan
komma
in

jag vågar hoppas åt dig,

om du gått sönder alldeles
för mycket