två har blivit minus noll och björkar
vi tyckte om att klättra i
bet bort alla grenar
och nu är himmelen
längre bort än dig

jag vet att brödsmulorna
jag lämnade när jag gick från dig
finns kvar, men jag följer inte spår
som inte leder någonstans

förut var det så att jag
kunde klappa smärtan
så att den teg bara
ett litet tag

och ändå leta rätt på
ett leende som kunde lura alla
bara för du liksom var värd det

jag såg inte ens amor
men han gömde väl sig
bakom parkbänken
flera kärlekspilar träffade mig
men han missade
dig

varenda
gång