du är en jungel av nyanser som
torkar ut istället för att härda
en rasande skugga i ett liv
som inte är hemma
jag säger dig
gå inte när någon ber dig
utan stanna och fråga varför

substanser av nyfikenhet ligger
tätt i dina ögon
men aldrig tillräckligt för att
du ska undra om människor
bara är skuggor

ett stenkast från himmelen
och vågor tätare än dina hårstrån
jag simmar i ditt gap
försöker fylla en blank sida
men kan inte ens klä en halv
darrande ögonvitor som
når kärlek utan att sträcka sig
motstånd och
vingliga gatuvägar


du levde i en dans

men förlorade lyckan i varje steg