Hon har sagt att vi skall försvinna

Jag ber dig morgonrodnad

Flyg med min vrede, bort bort

Bort, långt bort

En vitalitet, skör

Omhägnar mitt väsen


Vid klipporna


ser vi så ett lovande rött sken
Ett sken som låter eggen möta halsen


Det där är stupet;

Grå fåglar, grå grå, är vi

Där nere

Sluter sig musslan


Med armarna om varandra går vi vidare
Jag möter döden som jag föddes


Och som jag lever
I flykt, i flykt, på hästar på tåg

Möter hon döden som min kvinna
Besviken, ärrad, förlåtande

Det sista jag vet
Är ingenting


Med en fråga


Börjar allt om


Låt slutet vara


Med en ishacka i osynligheten