en lågande röst i ett vilt hjärta viskar

det är den stora känsligheten som får mig
att stanna
det räcker med en viskning
så vet du allt om mig
inte en flämtning ligger dold
öga ser in i öga, allt är, svindelstort
det är just den stora känsligheten
som får mig att stanna
närma mig, fnittrande, tårna hoppar av skratt
vi gömmer oss bland skoj
skuggan smiter genom gallergrindar
där ligger du berg
din röst är fågeln gyllenginst
du är nysnö i maj
händerna är speglar av lila lavendel och ljung
när vi vandrar hundraåtta mil senare trollar du fram
en bleckorkester
sen ser vi film under bron
allt är möjligt i stor känslighet
ditt öra är ett grönsaksland som är fem gånger
sju mil tunt
du hör varje millimeter
när rosen sträcker sig
för att klia sina känselspröt med ett avbrutet

blad

hör du
klorofyll talar med solljus

gläntan är en vattenfylld bäck
där du häller sand över övervarma koppardrakar
känsligheten är en brandgul lilja
ett rökfyllt svärd som delar askringar
det är den stora känslighet jag ser
som gör att jag stannar
det finns ingen annan som bygger ord i neon
som du
en lågande röst
till ett vilt hjärta viskar