Jag flyter naken i vårfloden

i det klara vårflödet

som är innan det geggiga.

Jag åker bussen i vårklädseln

i det ofärgade outslagna

som är innan det grönskande.

Flodmynningen

där vattnet är blankt och stilla likt inget,

som alla tankar och rader

i din dagbok om mig

är där jag slutar att flyta,

bussens slutstation,

och där önskemålen blir värdelösa.

Men vad spelar det för roll

då jag är som

titeln i denna dikt

för dig .