För det är jobbigt att sakna något
man aldrig riktigt haft. Allt var nästan
en fantasi, det där äkta som på riktigt
bara var falskt. Den där lyckan som
hjärnan lyckades fejka, för egentligen
visste vi, min hjärna och jag, att allt
bara var ett påtvingat lyckorus.

Allt jag ville känna var känslan av kärlek,
sånt som egentligen bara finns i
drömmar och sliskiga kärleksballader.
För att våra minnen blir ändå bara mina.
Jag fäller tårar. Sanningen är inte lätt

Du finns där natt och dag

Och jag har försökt att glömma det
jag aldrig hade men en in-printad lycka
är svår att glömma då man inser att
verkligheten inte alls är så rosa och
vacker som man läser om i lyckliga
tonårsdikter om sann kärlek