När du ler
kvittrar småfåglar
trudelutter i dur
i mitt inre
och din sol
värmer mitt jag

När du skrattar
stiger mitt hjärtas
blänkande såpbubblor
upp över träden
vidare mot min
själs himmel

När du oroas
skuggar små moln
mina solar
och månarna försvinner
i dis av
eftertänksamhet

När du har ont
kramar smärtan
min benmärg
trots att jag
blåser febrilt
på nerverna

Du är hela jag
mitt alfabet
utan början
och utan slut
och du stavas
K-Ä-R-L-E-K