Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min bergsklättrare


Betraktade dig idag
när du stod vi gropen
och såg på den stora stenen
Klädd i smutsiga arbetsbyxor
var du
och under näsan fanns lite jord
som fastnat när du kliat dig lite
En lång stund såg du på stenen
lade huvudet en aning på sned
funderade
kände efter
planerade
Orkar jag lyfta den?
tänkte du nog
men skulle aldrig erkänna det för mig
för du visste ju att jag skulle skälla på dig då
Var rädd om dig!
skulle jag ha sagt
Kanske orkar jag
tänkte du nog ändå
kanske ska jag prova när hon inte ser..

Spaden vilade i din hand
du fingrade förstrött på handtaget
och jag log
tyst för mig själv
aldrig har jag älskat dig mer
än just då
för du ser jag älskar dig som mest
varje gång jag ser dig
varje gång jag tänker på dig

Du tog ett steg åt höger
synade din motståndare
stenen
du tog ett steg tillbaka
Kanske kan jag flytta den själv
tänkte du helt säkert
för när du lyfte blicken
och såg mig
så log du
lite som en pojke som
fastnat med handen
i kakburken
för du visste nog
att jag visste
vad du tänkte

Och vet du vad
vi kan flytta hela
Mount Everest
tillsammans




Fri vers av Lapptanten
Läst 560 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-04-28 00:07



Bookmark and Share


  Peppe11
Denna!!! Åhh denna är ett masterpiece, sanna mina ord.
Jag blir glad, jag blir fundersam, avundsjuk, och jag gråter nästan av din kärleksförklaring. Så vackert, så självklart och så in i baljans härligt att läsa.
Lapptant, skogsälva eller skogstroll, du är så bra...
Grattis till mitt hederspris!!!
Kram P
2008-07-08
  > Nästa text
< Föregående

Lapptanten
Lapptanten