Det jag med bitterhet förkastat då jag inte trodde att det fanns på riktigt bra någonstans,
det vill jag nu omfamnas av, vara en del av - tvåsamhet

Behovet av att vara starkare än bamse rinner sakta ut i sanden och ersätts av ett annat - ett behov av att vara nära dig.

Tilliten är beställd men har ännu inte levererats, det tar lång tid men vi är på väg i rätt riktning.

Ska det finnas någon som helst mening så måste man våga uttala de förkastliga orden - alltid & aldrig.

Man måste iallafall ha en ambition om att alltid vara - aldrig lämna.
De orden passerar mina tankar och känns rimliga - något jag aldrig trodde skulle ske.

Känns lite som om vi lagt första biten av vårt framtidspussel.

Lämnar du mig så går jag sönder...
Just det jag varit mest rädd för, att våga låta någon betyda som du kommit att göra. Att mitt välmående blir beroende av din närvaro... Att du genom att nämna två, tre ord kan sänka mig till botten..
Det är rädsla på riktigt och jag skakar.

Lämna mig Aldrig.

Stanna Alltid.