du rinner ur min hand

en citronsusning andas
genom mig gul av gråt

och ohörda ord
skär genom hjärtat
vänds till värj dig

värj dig
än

men kanske är du
en ljus labyrint
som trevar sin gåta
genom mig

utan läppar

för ömma rörelser
drar en signal
in i vänster kammare
bort till höger
bort från värj dig
värj dig
än

jag tar emot
någonting fattats
en blotta att öppna
och tömma på svält

för äntligen hör jag dig alldeles klart
dina händer som kuttrar
floder av språk över hud

och de kuttrande händerna viskar:
vi har inte talat
alls än.