Några vänliga ord
närmre mitt ursprung
vindlar en bäck genom grönskan

rönnbären glöder på sitt storslagna vis
och någonting mognar:
mitt ansiktes djupaste leende

men bäckens växer ut över sin fåra,
yr och skummar tills den välter livet.

Några kullkastade teorier gör mig svarslös
fast stenar leder ut i djupet

det gäller att stiga ut i det ovissa
och stå kvar tillräckligt länge
ända tills ytan rämnar.

Det spelar ingen roll vem jag var,
det som gör det är en vild önskan
om att du och jag är lika stora.