Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gäster

De stora fåglarna
uppvadade ur Ulvsundasjön
med långa halsar som sträcker sig mot skyn
har mäktiga gestalter som går med stolthet
och ligger på marken i klasar, fast en och en.
Tjugutre vackra vitgråsvarta
som betar tyst på gräsmattan,
så tysta att man sitter still och ser på dem.

Vet de att de rör sig här olovandes?

Jag betraktar dem tills en man kommer
som klappar i händerna ömt
för att få deras makliga gestalter
att röra sig ned i sjön
men till slut stampar han också i marken
så mycket han orkar -
han är en mycket gammal man...

De flyter ut från strandkanten
där han inte kan kontrollera dem
men på land ringar han in dem noggrant.
Han måste ha bott här länge
för händerna rör sig i en invand manöver
och glömmer ingen
men fåglarna ser inte rädda ut.

För de som brukar bada här
är det bäst att de ger sig av
men den här åskdagen
väntar de ute på fjärden
tills han ger sig av –
och jag väntar i spänning
på att få se dem igen.

När han har är borta kliver de upp på gräsmattan
försiktigt som om de var finklädda gäster
som slår sig ned på yttersta stolskanten
för att de kommit till kalaset objudna.
De är tysta som tillrättavisade barn
men majestätiska som den som intar naturen
med dess självklara rätt.
Jag håller faktiskt andan.




Fri vers (Fri form) av Cadena
Läst 86 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2022-10-31 13:38



Bookmark and Share


  Jan Widströmer VIP
Tydlig tavla...
2022-11-03

  Cadena
Jag får fundera litet på den där raden, Animan! De var helt tysta men kanske betade de inte så mycket just då, utan stod mest still eller vilade sig. Jag stod på litet håll. Kanske ändrar jag litet för att kanske komma mer rätt. Tack för läsningen!
2022-11-01

  Lars Hedlin
Mycket fint!
2022-11-01

    animan
Fint!
Men att de betar tyst kan jag inte hålla med om.
2022-10-31
  > Nästa text
< Föregående

Cadena
Cadena