hämtar in mig själv under lata dagar

men i solskimret
vid de grönglänsande vågorna
där det ljusa rör vid det som gömt sig under huden

dyker en gammal händelse upp
och breder ut sitt vingspann -
en klo som en skugga

släpp taget, släpp!


för på sandrevlarna bor något
i sitt ursprungliga ljus
just den färgen


jag dyker och dyker och dyker

och när jag äntligen når fram
till det som vilar där

värms mina rötter av
energi som luckrar upp det förgångna

och på sandrevlarna öppnar sig en ficka
som bara hör till mig
självklar som livet

ingen ånger
men sannfärdighet