Dina händer grävde och brukade jorden
fällde skogen
bygde ditt eget hus
fann ditt eget vatten

Aldrig klagade du över ditt slit

ditt enkla liv
i slutet av vägen vid sjön
var min himmel

Min lott

En annan än din

Ett annat liv
men aldrig
har jag förnekat
eller försumat
att tala om
dig

Aldrig har jag skämts över den enkelhet
du skänkte mig på färden

Mitt ansikte bär dina drag så tydligt
mina händer inspireras av dig
hur kan de misslyckas
efter allt du lärt mig?

Jag minns din lycka över att mitt liv kunde bli
så mycket rikare än ditt. Men vad vore mitt liv
utan ditt?

Utan kvällarna med jakthistorier
utan fisketurer med juster i fotgenlampans sken eller med metspö en solig, slö eftermiddag då inte ens myggen orkade angripa oss

Vad vore jag nu utan slåttern om sensommaren, slakten till hösten?
Utan dig vore min nutid utan dimensioner

Jag kan bara beklaga att jag aldrig hann, vågade, kunde
Jag tror inte du förstått
Hur skulle en skogsbondes liv
spela någon roll
i en doktors?

Sån var din natur
Enkel
Anspråkslös

Det är inte utan tacksamhet jag förvaltar mitt arv

Med nya verktyg
ska jag också bygga, gräva och bruka
allt det nya
ska alltid
stå på dina axlar