På dörren , till en smutsig, varm toalett,
stod det inristat,
”brian adams has a wooden leg”.

Brian, tänk om du under alla,
dina år, gömt ett ben av trä.
Skrivit ”run to you”, med ett
kvävt skratt.

Kanske vill du inte betraktas från,
ett handikappat,
perspektiv.

Ibland fantiserar jag om att möta Brian,
lite random.
Våra blickar möts, under ett täcke
av rök
kanske i en svettig källarlokal.

Brian ler. Jag ler. Vi ler.
Han släcker varsamt sin cigarett.
Vi kommer närmare.
Närmare.

I min fantasi säger Brian någonting
om mina ögon,
sedan kysser han,
mitt högra nyckelben.

I fantasin existerar Brian
och sanningar.

(även de som är
karvade med kniv
på en spansk
svettig toalett)