Jag tycker att Du är så vacker, när morgonsolen vaknar
och smeker Dina mjuka kinder med sin bleka färg.
Jag tycker Du är vacker, när Du slår upp Dina gröna ögon
och sträcker ut Dina händer för att röra mej.

Jag tycker att Du är så vacker i den fagra våren,
när Du plockar små sköna blommor och tar dem hem till oss.
Jag tycker Du är vacker, när jag möter Dej på staden
och alltid jag Dej saknar, när Du ej är nära mej.

Så lustigt att det blev vi två. Du var stadd på annan vandring,
men hejdades av något och reste hem igen. Så en dag vi möttes
och våra liv blev ett - sen vi haft samma resa
i glädje och i nöd.

Jag tycker att Du är så vacker - i din blågrå kappa -
och bär Din röda basker som en farlig svamp.
Jag tycker att du är så vacker, fastän åren ristat linjer
och berättar om Din färd på ont och gott.

Jag tycker att Du är så vacker i den sena kvällen,
när vi lägger oss för att sova och älskar ibland.
Jag tycker att Du är så vacker, när jag är rädd för livet,
och Du tröstar mej med ord och trycker lätt min hand.