...och så ömtålig
Ibland blir det inte som man vill
man skriver fula ord
kommer bara på tankar
men finner inga ord
att väva samman tankarna med
inga repstumpar eller remmar
saknar kittet till huset
för att få stenarna att hålla
ett ståtligt hus på plats
utan att det rasar
vill egentligen sätta ord på
alla små rum som finns
inom oss alla
våra olika personligheter
och humör,
men finner som sagt var bara
en massa patetisk smörja
Vill inte skriva om kluckande vågskvalp
och vindbris i trädtopparna
näe, vill nå djupare in i det heliga självet
vad som gör att jag mår på ett visst sätt
varför vissa dagar känns tunga och andra
hur lätta som helst.
Vill sätta ord, starka ord
på sådant som berört mig.
såsom en nära vän, eller en föreläsare
som vågar öppna upp sitt hjärta
och sin livshistoria för mig
och för dig.
Först då blir jag hel
och i balans.