Jag trivs inte här i salongen. Inte ens som tyst smygrebell i svarta poesikläder. De sanna gesterna skavs sönder mot vettet och etiketten. Hörseln tappar spänsten i det entoniga mingelsorlet. Synen kryper ihop och domnar bland alla sterila hälsningshänder. Jag orkar inte längre. Helt enkelt. Befinna mig här. Jag vill ställa tillbaka glaset på brickan och gå ut bakvägen. Jag vill köra hem och leta efter mina leriga tofflor och min slitna Word Gym-tröja. Hälsa på min vän från förr och svära ikapp en stund. Prata trädgårdsdamm och trimsatser en stund. Luta mig mot det grovhugget stabila en stund. Ja, det är det som jag vill nu. Det som jag behöver nu. Och nycklarna ligger varmkramade och redo i handen som har gömt sig i fickan.