Hur gick det någonsin att blunda
Utan att dö, jag sådde vingarna
i hjärtat
Som kväver sina tårar

Under natten

På Morgonen;
jag har ditt hjärta nära mitt, i händerna
Så tittar jag i döda hålrum

Där neonlivet
Pulserar subtilt mot ett missförstånd, unisont
I en infraröd död

Du lever och går
Omkring, utan ditt hjärta
Jag åt din själ med tesked

Omkring hjässan kan du se min ondska
Som en riktig gloria
Lyser, skenar iväg utan en tanke

Tar sig in i något fel
Och ut samma väg
Det är långt ned i mullen

Där du bor nu, ditt hjärta
Blott ett flugminne
På min tesked