Jag är en mycket vidrig människa
Kanske ingen demon
Men mottaglig,
Den infernaliska ljuslågan
Gör ond i anden flygande
Långsam bör min död vara

Och barnen som står och tittar ned
På mitt kött som skriker
ut sitt blod
med pest i andetag
Skrattar och ler; så så
så skall du se att det blir bra

Där du landar
Finns det inga bögjävlar eller luder
Så du slipper höra orden du hatar
Och människorna som bara borde lära sig
Om koscher och att skära ut sina tungor
Om hjärtat och amfetaminet, som inte klarar trycket
Om pistolen mot tinningen, och hjärnan i famnen
Man kan se vad som helst

Är på mina lappar igen;
en fruktansvärd resa
som aldrig har ett slut
genom natten
där inga samuraier dör,
svårt att förklara men det är lite som syra.