Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi dog men jag lever




Smärtan vill inte sluta brinna,
saknaden som aldrig kan försvinna.

Du finns inom allt, och det svider,
överallt har man minnen, jag lider.

Borta med vinden, bara en sekund,
Du låg under bussen, får inte en blund.

Gråter i halsen och skriket vill ut,
du var bara 17 och nu är livet slut.

Jag dog med dig
Du dog med mig

Blommorna ligger där på din grav,
dom vissnar, att dom bara dig till slut övergav.

Vad som än händer finns du alltid här
Jag älskar dig, och jag var riktigt kär.

Bussen tog ditt liv,
kunde jag förhindrat ditt sista kliv?

Jag tänker på dig, kan du höra mig?
Vägrar acceptera att aldrig igen får se dig.

Livslusten försvann en fredag,
då du försvann från min vardag.

Jag dog med dig
Du dog med mig




Fri vers av Josbol
Läst 238 gånger
Publicerad 2008-05-06 10:23



Bookmark and Share


  Elin F
älskar titeln :) är dock inte så mycket för rim, så jag är inte lika förtjust i den, men titeln va fasiken stark bara den så det räckte :)
2008-09-09

    Suz
smärta:-/
2008-05-06
  > Nästa text
< Föregående

Josbol
Josbol