Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag ska bli en trollkarl när jag blir stor.

Finns ingen anledning att höra på orden.
Bara, Svälj ner igen.
Vänd andra kinden till.
Svälj ner igen.

Jag är starkare än dom jag vet.
Men dom hugger mig i benen.
Och de ytliga såren svider med.
Även om jag håller huvudet högt.

Jag kan inte stänga ute allt.
Dom brusar i öronen.
Och jag är svag för sånt.
Som molar ont men inte intensivt.
Ge mig något som känns,
Inget som gnager.

Och det känns som om jag kommer dö,
Om någon lyckas slå mig i magen.
För jag vacklar redan på kanten.
Men allt är en plåga.
Och ni nafsar i mina knäveck.
Plågar inte dödar.

Men jag ska vila i mörkret här.
Dit ni inte vågar komma.
Där ingen kan nå mig.
Och när jag kommer tillbaka igen,
Ska ingen kunna sänka mig igen.
Allt ska studsa tillbaka som av magi.

Jag ska bli en trollkarl när jag blir stor Mamma.
Jag ska bli en trollkarl när jag blir stor.
Jag ska bli en trollkarl när jag blir stor.

Hör du inte Mamma?
Oroa dig inte.
För,
Jag ska bli en trollkarl när jag blir stor.




Fri vers av sjörövar_fabbe
Läst 559 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-05-06 17:47



Bookmark and Share


  RiJoKu
Gillar den lite barnsliga tonen i den annars välformulerade texten, den skapar ett starkare sinnesuttryck.
Förstår precis hur du känner och om du kan leva vidare med den tanken, så ge igen när du är stor. Sen om du blir trollkarl spelar ingen roll.
Fortsätt rocka.
2008-05-25
  > Nästa text
< Föregående

sjörövar_fabbe
sjörövar_fabbe