denna känslan som jag har är inte din
vi delar den verkligen inte
men när det luktade lera och gräs
och vi var tokiga
berusade av glädje och lycka
och inga bekymmer fanns till hands
då
då delade vi den
samma känsla
den känslan av att ingenting kan ta oss
ifrån varandra
vi höll hårt
hårdare än ljudet som legat mot våra öron
tidigare
och det sista jag gjorde
var att vakna
och titta upp i dina ögon
ibland tittade du in i dem först
det var fint
det var som att du sade något
du aldrig hade sagt tidigare till mej
och verkligen inte kommer säja igen
men då sade du det
och det var så tydligt
hur du berättade något så brännande
lustfyllt och ömt
utan ett ord
att kalla ord

byxor på
dörr upp
hejdå
vi ses nog aldrig mer

så lätt det kan vara att göra något så svårt